Sorry för no update. Dagen började med crap men har liksom sakta blivit en riktigt bra tisdag. Jag kan inte tala om så mycket just nu, ni får helt enkelt vänta och se! Imorgon har jag ett spännade projekt inplanerat. OoOoo! Jag är så full av hemlisar och jag vet att ni hatar mig! :DDDDD

Jag hade ingen aning om hur Christine Falkenland såg ut tills alldeles nyss när jag googlade henne. När jag läste boken hade jag stora problem att komma underfund med hur huvudpersonen egentligen såg ut och hur hon var. Det är omslagets fel. Omslaget är nämligen helt fel. Fast det är i och för sig helt rätt om man tänker på att det istället för huvudpersonen ska gestalta föremålet för huvudpersonens kärlek. Det är mycket märkligt att jag inte en enda gång när jag läste boken tänkte på det.

"I badhusets dusch vänder Shahrzad ryggen mot mig. Är det medfödd eller inövad blygsel? Hennes ryggtavla och svanken, det glidande vattnet som ljummen olja nedför länderna. Ett vitt födelsemärke på höger fotled, hårlösa ben, en kaskad av vått svart hår ner över ryggen. Jag skulle vilja klippa av henne håret och förvara det i en fläta, hopknuten med sidenrosett, på väggen i mitt sovrum. Jag kunde använda den som flugpiska. Hon utmärker sig med sina varsamma, drömlika rörelser. Jag undrar hur hon ser ut hetsig, upprörd, bortom all kontroll? Andra kvinnor liksom jag själv står oblygt och bredbent, grenslande vattenstrålen, daskande med bröst och kön. Tvål och skrubb. Trianglar av borstigt grovt hår."

Googla inte Christine Falkenland innan du läser boken. Det är ett tips. Eller äh. Jag vet inte egentligen. Det kanske hade varit bättre om jag hade gjort det. Jag har bara så himla svårt att få ihop hennes utseende med hennes ord. Och nu har jag snurrat in mig själv så djupt i en snårskog att jag inte längre kan säga något endaste om boken mer än att jag verkligen verkligen tyckte om den. Läs. Men googla inte Christine Falkenland! Eller så är det just det du borde göra.

Jag älskar alla er som har svarat på min fråga.

Sitter på min arbetsplats. På kontoret. På jobbet. Känns overkligt. Bränner en cd jag skulle ha bränt i typ oktober kanske. Ett gammalt jobb jag lovat att skicka alla originalfiler. Vi snackar många GB här. Jag vet inte riktigt om det ens går att skicka. Tid verkar det ta. Jag kanske kommer bli sittande här hela natten. Fy. Hemskt. Ångest. Vidrigt. Och att börja rensa bland filerna nu känns som ett oerhört stort projekt. Varför slänger jag inte gammal skit direkt? Vad är det för fel på mig?

Hatar ni eller äskar ni mina videobloggar?
Jag känner att jag behöver veta det nu innan det har gått för långt.

Alltså jag blir så jäHÄvla irriterad på Photobooth som inte vill spela in mer än typ tjugo-trettio sekunder av mina fina videos! Aaaarg! Trots att det ser ut som att den spelar in i flera minuter så är det ändå bara den första halvminuten som lagrats. Vad är grejen? Blir vansinnig på att behöva spela in samma sak typ tre gånger. Känner mig som en jävla papegoja.

I fredags kollade vi på På Spåret och drack bubbel. Men den kvällen har ni ju redan sett till leda i diverse videoblogginlägg här nedanför. Så jag går inte in så mycket mer på det nu tror jag.



På lördagen var vi och fikade med Viktor och Terese och Viktors syster. Stor morotskakebit och chaite för trettiotvå kronor. Hepp!



Sen åkte jag hem till Kerstin. Kakan visade alla sina trix. Och nu funderar jag på att flytta till Traneberg. Fint!



Kerstin tänkte på ordning och snygghet på AG.



Och så stod vi i kö i och luktade på någons fisar och blev blöta om fötterna innan vi kom in på Lemon. Jag klämde en whiskey och gick hem och värmde tårna på Vargen.

Jag ber om ursäkt i förväg för att jag är en sådan kattkärring. Men man kan inte rå för vad man är. Eller? Och jag vet att jag lovade att visa att jag kan vara snygg också, men det får helt enkelt bli en annan gång. Snart kommer nämligen en ny härlig videoblogg i en daaatooor nääära diiiig!

Ni kanske undrar vad jag håller på med och när jag egentligen hade tänkt blogga igen. Då kan jag tala om att jag håller på och leker i den verkliga världen med verkliga människor ett tag. Men jag kommer med allra största sannolikhet att blogga ikväll.

Så då vet ni.

Fyllebloggandet har nått en helt annan nivå nu när VIDEOBLOGGEN har tagit en given plats i mitt liv. Herrejävlar. Ingenting kommer någonsin kunna gå tillbaka till hur det var innan. Jag säger bara det. Så är det sagt sen menar jag.