Ett klick mindre. Om ni vill.
Det här med att ni känner att ni fortfarande behöver klicka er in här för att klicka er vidare. Vill ni prata om det? Den nya adressen är alltså celinafallbom.se/blog. När ni skriver in cel... (osv precis som ni skriver för att ta er hit alltså!) i adressfältet så borde den nya adressen dyka upp automatiskt. Så att ni slipper klicka er in här alltså menar jag. Jag säger det här i all välmening. För att göra er vardag lite lättare liksom. Ett klick mindre. Bra? Visst? Ja. Bra.
Välkomna till mitt nya hem!
Band of Horses. Igen.
Gammal ost.
Jag och Vargen käkade ostbricka till middag för några veckor sedan. Fatta lyxen! En snubbe kom fram och beskrev alla ostarna. Hur länge de hade lagrats och var de kom ifrån. Det enda jag kommer ihåg är att en av dem legat på en trähylla i en grotta i flera månader och jag ba: "Så nu får man alltså tillbaks för all gammal ost?" och han ba: "Ja, det är väldigt vällagrade fina ostar." ... Joråsåatte.
Morgon.
Återigen var det konstaterat. Det här med mornar är INTE min grej.
Olika sorters lekar.
Jag har lekt så mycket den här veckan och helgen så det är inte riktigt klokt. Lekt jobblekar och kompislekar och filmlekar och loppislekar och åka till landetlekar och laga matlekar. Och imorgon är det en ny vecka och jag bläddrar fram i kalendern och ser att det redan imorgon ska lekas igen! En ny lek med nya människor där jag ska lära mig saker och nätverka och utvecklas som människa och företagare. Just nu känns det mest som att jag behöver leka sovleken. Så det ska jag göra nu. Godnatt.
Igår var jag på landet.
Var på landet igår. LANDET. Så fint. Så bra. Så frisk luft. Så fina färger och goda lukter. Och så bra människor förstås.
Fuffens - odjuret.
När Fuffens är på sitt absolut sämsta humör ser han ut ungefär så här. Då pips det och gnälls, ynkas och gnisslas tills jag blir alldeles vansinnig och gör som han vill. Ibland vill han gosa men kommer inte på själv hur det var man gjorde när man kom och sa till om det. Ibland vill han bli utsläpp och ibland vill han ingenting särskilt, bara tala om att han finns.
Blomman för dagen.
Det är fascinerande att någonting som bara finns till i en endaste liten dag kan beröra så mycket. Naturen asså. Vilken grej ändå.
Frukost på sängen.
Saker.
Saker som gör mig lycklig: nyplockade blommor (och en nyköpt), fifty-fiftyklubbor i ett Rolls-Royceglas, mitt bruna bord och min tjugokronorsradio som sprakar när man slår på den.
Black and white.
Ibland är det svårt att välja om en bild ska få vara i färg eller om jag ska göra om den till svartvit. Den här bilden var enkel att bestämma.
4xMonken. The CMYK-edition
Seen on the street.
En promenad.
Tvärs över kyrkogårdar med Eva Dahlgren som pratade om tro och död i öronen. Svänger alltid, omväg eller genväg, för att få gå genom så många alléer som möjligt. Känner mig liten och samtidigt stor. Genom villaområden som doftade av mogna äpplen. Upp för en backe. Möter en kvinna med hund. Tvärs igenom en skog där svamplukten låg tung och frestande. Men allt jag tänker på är att det är mygg i skogen och vill aldrig gå dit. Men det är ändå något med skog, tänker jag, när jag går där i skogen. Genom villaområden med gigantiska hus på väg att förfalla med lukt av gamla pengar men där jag ändå känner mig hemma. Inte bland de nyrenoverade, men bland de gamla förfallande. Tänker att jag också ska bli gammal och förfallen och vildvuxen en dag. Genom en halv stad med nystulna blommor. Med de sista mullbären i min mage och en halv ocean i mina skor. Genom en stad med hukande springande människor i flykt från väta mellan inköp i olika butiker. Över ett spår som leder norrut. Alltid norrut. Trots att jag nu oftare åker söderut än norrut. Men blicken väljer alltid norr. In i en ångande varm dusch fast jag knappast kunde bli blötare än jag redan var.
